Jag vill ochså vara vacker.

Jag känner mig så avundsjuk på alla människor..

dem som jag går förbi på stan tycker jag är så jävla vackra , mycket mer än jag någonsin kan bli. Jag kommer ihåg att jag och Emma diskuterade vem vi tyckte var vackra.. och jag kan inte tänka mig att någon på hela jorden kan säga " jag ser upp till Becca , har du sett hur vacker hon är ? hennes ögon herregud .. " ja menar , visst .. mina vänner säger hela tiden va snygg du är och blablabla, och jag vet att jag inte är vacker. Som igår när jag var med Sanna ( som btw är en av dem två som jag ser upp till.. hon är så jävla vacker .. ) så gick dem fulla ( 2) upp till henne direkt. jag var andraval.. En sådan liten skitsak förstörde typ allt..

nu ska jag skriva saker som jag tycker är vackra med mig , och vilka som inte är det.
( detta är inte ideal till hur man ska se ut , utan hur jag ser mig själv. )

bra och vackra saker med mig :

  • Jag har ganska fina ögon
  • långa ögonfransar
  • Jag älskar mina ben när jag har jeans.
  • jag passar i mjukisbyxor
  • Mitt hår är inte slitet
  • jag är blond
  • Jag vågar vara mig själv till 100 %
  • Jag kan stå upp för mig själv
  • jag har en underbar familj ( som inkluderar mina vänner )
som finns för mig i vått och torrt

Jag tror inte jag ska skriva dem dåliga sakerna med mig..

Jag mår dåligt så jag ska lägga mig i sängen och titta på tv och skriva listor.
städade mitt rum inatt så det är rent iallafall..



älskling ,

jag behöver dig för att överleva dagarna , och nätterna ..
snälla , jag står på knä med knutna nävar och ber, kämpa .. för mig :'(

jag ångrar mig , jag gör det verkligen ..



nu när du inte längre finns här ..

tänk dig , för 2 månader sedan andades du.
för 2 månader sen slog ditt hjärta normalt.
för 2 månader sen gav mormor antagligen dig en puss.
för 2 månader sedan så fanns du.
du pratade.
du gick.
du åt.
du sov.
för 2 månader sen var du en människa , inte en själ.
för 2 månader sen var du inte en ängel i det blå.
för 2 månader sen var du här.
för 2 månader sen hade jag haft chansen att hälsa på dig.
för 2 månader sedan så fanns du helt jävla enkelt här.

Jag saknar dig ..



Jag ska nog skärpa mig lite iaf..

.. sedan morfar dog har jag skitit totalt i skolan , mina vänner , hur mina nära känner och blogg+bdb ? jag är och har varit deprimerad. nu ligger det en stor stor press på mig , som jag gärna åker under och drängts av. det gör mig väldigt besviken på mig själv.. men jag har bestämt mig att jag ska anstränga mig lite mer men fortf tänka på hur mycket jag , och min kropp orkar. för jag vet , att jag kan klara det om jag vill. Förlåt mig.

Morfar , Grandpa , Jag Saknar Dig som fan.

ingen förstår , så bara sluta låtsas.


hade du levt idag , hade du påminnt mig att det inte är värt att vara ledsen , att alla måste dö nångång.
jag läser dina "brev" , sms och tittar på bilder på dig , varenda dag.

du vet att jag älskar dig , och du vet att du är superviktig för mig , dina sista ord till mig var ungefär " hejdå , vi ses snart ! " sedan åkte du på kryssning , dagen efter du kom hem , så dog du.

Att man kan ta ett liv så fort , på en sekund , men det du gjorde den dagen du dog , det var precis som du skulle gjort..

du gick ut , borsta bort snön från bilarna , och sedan gick du upp för att ta ett bloss , du ramlade ihop på golvet på balkongen , Mormor gjorde hjärt/lung räddning , men när ambulansen kom , kunde dem inte rädda dig.

Jag gråter nu.

Vi har fina minnen tillsammans , och jag är glad att julafton var sista dagen jag såg dig ,
istället för på en dödsbädd..

Men du levde ut i det sista ,

och när jag blir stor Morfar , då vill jag bli som dig ..


Jag älskar dig min alldeles egna morfar ! du är bäst i hela världen !

och jag vet att du är stolt över mig.

ingen förstår mig , men jag saknar dig , och jag kommer nog inte höra din röst igen , men jag har tur som det finns kameror !

jag älskar dig mest på denna jord , och det kommer ingen ta ifrån mig.

Tack för allt du gjort för mig , Puss på dig , och din tid på jorden !


mina tankar går ut till Mormor , och din släkt. <3




är det inte deprimerande att jag packar till min egen pappa ?

- Jag älskar dig Rolf Hammenstad , och av allt på jorden , önskar jag att du var här ,
om bara för en dag .. :'C

-

Jag vet att det var dumt gjort,
jag vet att jag egentligen inte borde få prata med dig,
men det går verkligen inte,
för du betyder allt för mig
och om jag inte får prata med dig, då klarar jag mig inte

-

Jag vet att det var dumt gjort,
jag vet att jag egentligen inte borde få prata med dig,
men det går verkligen inte,
för du betyder allt för mig
och om jag inte får prata med dig, då klarar jag mig inte

"för det är dem små sakerna som gör mig glad ! "

folk säger hela tiden " om du mår så dåligt kan du ju bara döda dig själv "

mitt svar :

jodu , kanske jag skulle kunna.
men jag lever för demdär små sakerna som händer då och då ,
du vet , när ens tidning kommer med posten , när man shoppar eller när någon man
älskar smsar en utan anledning.
Sedan längtar jag ju efter att skaffa barn , gifta mig och tills på måndag.
och även om mitt förflutna dödar mig , har jag fina minnen , som jag inte vill glömma.

och nu när jag går igenom en persons död så vet jag , att dem jag älskar skulle jag aldrig
kunna göra så mot.
till exempel min mamma. jag skulle aldrig kunna utsätta henne i den situationen..

och sen lever jag för Morfar , och jag ska inte göra honom besviken..

Jag älskar livet , men inte dess negativa sidor .. :D

Allting skrämmer mig..

Hej kan man väll börja med.
Jag ska skriva om vad jag tycker om mig själv , om varför jag är som jag är och vad jag gått igenom :
- vi kan börja med att när jag föddes , fanns både Pappa och Mamma där. Mormor var nog den som fick hålla mig mest ^^ , men 9 dagar senare , så gjorde min Mamma och min Pappa slut.. Så jag har växt upp utan min pappa i princip. Sen när jag växte upp , så var mina bästavänner Mimmi,biologiska Morfar och Mormor. Sen mamma såklart. Men när jag var ungefär Sex år skulle jag tro , så bråkade Min biologiska morfar och Mamma , så sedan dess har jag bara träffat honom en gång ( skrivit om det i september. ) jag blev mobbad i skolan från förskolan till femman. Bara för jag har en egen personlighet , egen stil och egna åsikter. Den enda som förstod mig påriktigt, det var jag. Jag hade låtsaskompisar tills jag gick i fyran, och jag kunde stå upp och stå för mig själv. Utan mitt självförtroende hade det gått riktigt illa. 2007 träffade jag Lina Eriksson , vi var vänner tills mars 2010 när jag gjorde slut. Jag delade allt med henne , hon blev min låtsaskompis typ.
Sedan , när jag precis fyllt 12 , så förändrades ALLT , Mina tre bästavänner gjorde något jag aldrig kommer förlåta dem för. och 2/3 har fan inte ens sagt förlåt !? Hur i helvete kunde ni göra så ?!
Sedan , hela mitt liv har jag blivit retad o så för att jag inte hade kontakt med min Pappa , gick runt och sa att Jag inte hade någon osv.
innan jag skulle fylla Tretton så började jag hos en kurator. Skippade flera lektioner genom det , men klarade ändå plugget. Vi kom överens att jag var paranoid vilket betyder att jag hela tiden tror folk går efter mig , att någon ska döda mig och att nånting filmar mig , överallt. det är väldigt jobbigt och tar över en stor del av min vardag. varje person som går förbi måste , jag titta i ansiktet. Jag brukar OFTA kasta saker mot andra saker för jag tror det finns en kamera där. Jag har växt upp hatad , som många här vet. Och så min spyfobi många har det ,jag vet. och det är jättesvårt.. jag får panik varje gång jag går på toa och Jag har enda sen jag var liten varit superrädd och bacillrädd för att spy. Ett tag undvek jag människor..
Och varje liten posetiv sak håller hoppet uppe.. Sen jag gick i trean har jag skrivit låtar om mitt liv , vet dock aldrig om jag kommer våga sjunga för någon.
Sedan har jag haft det svårt i skolan sen två veckor efter jag började i skuru..
Ingen i världen förstår mig , och det fanns en person som gjorde det.
Daniel Parmskog är hans namn ,förlåt.


(dethär är bara en fjärdedel av allt skit )

kommentarer på det?

Hemma från skolan idag..

Jag ska då ta och berätta om igår..
Jag var ju hemma fixade mig och så , sen skulle dem närmsta till den avlide ( Morfar ) komma en timme innan ,
så då kl 11.oo var jag , mamma och mormor på plats..
Sen kom alla , så himla sad , vi blev väl omkring 35 pers. Alla kramade varandra och Jag grät fett mycket en kvart innan vi skulle gå in.
Sen skulle vi gå in och sätta oss i själva rummet begravningen skulle äga rum, Jag , Mamma och Mormor satt på andra raden till höger. ( Den första och andra raden höger är dem närmsta som ska sitta )
Tittade jag inte på bilden på morfar så stirrade jag ner i golvet.
Jag grät / bröt ihop så mycket att jag tog slut på 20 näsdukar.
Kändes som om jag skulle spy och svimma samtidigt , och smärtan .. Jag har aldrig och kommer aldrig vara med om en sån stor smärta igen..
Hela ceremonin var vacker , men så jävla hemsk.
En månad sen skulle jag inte ens kunna tänka tanken på att gå på hans begravning,
Jag trodde i princip att han var odödlig.
Men smärtan jag kände , kommer ingen , ingen att kunna uppleva.
Så jag är stolt att jag var med även om det gjorde ont..


på kvällen gick vi på resturang :

Det var fint , och gott , tills jag fick panikångest och började skaka + må illa ,
se det som ett epilepsi anfall fast man är kontaktiv och finns.

Det var gott med räksallad med pasta ..

Men jag vill aldrig uppleva den smärtan igen ,
det är värre än en förlossning.


- och ja , jag har kläder på mig.

.

Hela mitt liv har i princip varit ett helvete , och varenda sekund jag ler , så gör det mitt liv lite mer värt att leva. Tänk på det , och uppskatta mina skratt.

Och varje sekund jag tittar på mina syskon , och min mamma och pappa , och MORMOR ! , det ger mig livskraft.. ta vara på det så länge det håller. <3

Att tre personer kan förstöra ens framtid.

Jag känner mig smutsig, ni var ändå mina bästavänner.

I miss You ..

random bild ;o

tänker och tänker..

jag har suttit och tänkigt hela dagen som sagt , på Morfar , döden , livet och jordens undergång. på bebisar , Mormor , Pappa och mitt förflutna.. + på mitt hår. jag känner mig som en idiot, är inte stolt längre. har lust att lägga mig under täcket och bara sova. har ingen lust eller ork , allt har lämnat min kropp. jag har lust att gå eller springa hem till Moa och gråta på hennes axel.. jag tänker på pojkvänner , känner att jag inte duger. min kropp / psyke bryter sakta , men säkert ihop. men jag är stark , jag överlever allt , även om det inte känns så just nu , det har jag fått från min älskade Mormor. jag tror att det är första gången min blonda lilla hjärna tänker såhär mycket.

funderar..

jag har suttit och funderat hela jävla dagen.. så mycket som händer i mitt liv tyvärr.. ;(

You can't break a broken heart..

..SO DON'T WASTE YOUR TIME !


skärde in ett hjärta i handen.

( ja jag lägger till att bilden är från arkivet )

igår = svarta tårar.

jag mådde dåligt igår , och "problem"
inom familjen gjorde det ej bättre ..

städa ? -.-'

ännu större diss haha ! :D
men det behövs verkligen och dessutom är det fan julafton imorrn ? ;o
jag mååste fixa mormor och morfars present ..
funderar på att måla / rita något .. ska sita ikväll med det.
min nya mobil är kuung ! :D
jag har kommit på att jag kan döpa mig själv , så istället för att det står "me"
när man skickar sms ( har chat ) så står det Becca !
glam glam girl.
made är på ochså ..
får se hur det blir med städningen ! :D

kram




- myys

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0