hitta din plats på jorden , innan du lämnar den.
hej.
jag ska berätta om det senaste i mitt liv :
- jag har fortf mina känslor mot pappa och det livet , jag fattar att det är ganska nytt och skit. Men aja .. jag önskar att jag kunde prata med honom , jag kan verkligen inte det. Min storebror Linus och jag , har båda skitit i skolan , så jag antar vi fått det från Pappa av nån anledning.. Emma o Eric är söta , snälla och fina. Eric är ju mindre och lite rolig sådär, men så äre. jag diggar iaf hans energi , men ingen annan orkar typ med det ? Jag känner mig lite utanför där faktiskt , dem har självklart inte vant sig vid mig än. Men det känns som om jag värken vågar , eller vill / kan vara mig själv där.. det är jävligt irreterande.. och det var så mycket bättre när Linn o den familjen bodde på gården, men nu har dem dock bestämt sig för att flytta. Det gör mig väldigt ledsen , jag hade ju en person som förstod mig och som jag kunde vara mig själv med. Ingen förstår mig riktigt.. även fast jag aldrig har pratat om mina känslor där. Jag har lättare att vara mig själv med mina småsyskon. det suger , eftersom att alla tycker jag och Pappa borde kommer överens. Jag kommer ihåg tiden jag inte hade er , när jag "bara" hade Mormor , Morfar , Mamma och mina vänner. + Moster , kusinerna på hennes sida. Jag har aldrig varit hel. Det är jobbigt att dem bor så långt bort , för även om jag och min mamma är riktigt bra vänner , så kan stockholm sätta för stor press på mig. hade pappa bott i exempel södertälje eller nånstans närmare hade jag kunnat komma till honom oftare , träffas och jag hade vant mig lättare. Det kommer ta flera år tills jag är bekväm och är mig själv med honom.
Kommentarer
Trackback