jag har suttit och tänkigt hela dagen som sagt , på Morfar , döden , livet och jordens undergång. på bebisar , Mormor , Pappa och mitt förflutna.. + på mitt hår. jag känner mig som en idiot, är inte stolt längre. har lust att lägga mig under täcket och bara sova. har ingen lust eller ork , allt har lämnat min kropp. jag har lust att gå eller springa hem till Moa och gråta på hennes axel.. jag tänker på pojkvänner , känner att jag inte duger. min kropp / psyke bryter sakta , men säkert ihop. men jag är stark , jag överlever allt , även om det inte känns så just nu , det har jag fått från min älskade Mormor. jag tror att det är första gången min blonda lilla hjärna tänker såhär mycket.